22 februari, 2015

Kontrasternas East End: Unga muslimer söker sin identitet omgivna av intensivt partyliv


Påfyllning på väg till något av östra Londons många vattenhål mitt i stadens mest muslimska område.

På väg till det judiska familjebageriet några kvarter från mitt lilla krypin i östra London mötte jag en äldre man, en eastender av den gamla stammen som det blir allt färre av i den här delen av staden.
- Nice to see a white face for a change, mumlade han när vi passerade varandra utanför Rinkoff’s Bakery, en verksamhet med över hundra år på nacken som är ett att få kvarvarande spår av det en gång i tiden judiska East End.
Jag hajade till, då jag sällan stött på den typen av kommentarer här i Tower Hamlets, kommunen som omfattar Londons traditionella East End och som är ett av Storbritanniens mest mångkulturella områden.
Några dagar senare stannade jag till i marknadsmyllret på Whitechapel Road för att ta några bilder av en hipstertyp som satt upp ett kaffetält, The Urban Café, mitt bland de asiatiska marknadsstånd som kantar denna hektiska genomfartsled.
När jag tagit några bilder kände jag en hand som greppade min axel. Jag vände mig om och möttes jag av en ung muslimsk kille i traditionell klädsel som bestämt, på gränsen till aggressivt, ifrågasatte varför jag stod där och fotograferade folk. Jag förklarade mig och han lugnade ner sig.
Jag har ofta fotograferat folkvimlet vid Whitechapel Road, men något liknande har aldrig hänt tidigare. Den unge mannens misstänksamhet var på sitt sätt förståelig. Längs den här gatan rör sig många muslimska kvinnor i heltäckande klädsel och jag kan tänka mig att de ofta känner sig obekväma när de blir föremål för nyfiknas kamerafokus.
Tower Hamlets har bortåt 270 000 invånare, många immigranter från världens alla hörn. En tredjedel av invånarna, minst, är muslimer, de flesta från Bangladesh. Marknadsmyllret vid Whitechapel Road är en viktig del av deras värld, en annan är symbolgatan Brick Lane i det som ibland kallas Banglatown. I området ligger också East London Mosque, en av Europas största moskéer.
De två små incidenterna, slumpmässiga och kanske helt utan betydelse, fick mig ändå att fundera på om stämningen håller på att förändras i en del av London som trots det ständiga inflödet av nya immigranter oftast präglats av harmoni.
Många muslimer här, precis som på andra ställen i väst, har känt sig mer utsatta sedan terrordåden i USA den 11 september 2001. Oron späddes på efter självmordsattentaten i Londons tunnelbana i juli 2005. En av attentatsmännen slog till på ett tunnelbanetåg nära Aldgate, inte långt från Brick Lane.
Trots detta har det förblivit relativt lugnt i mångfaldens Tower Hamlets. Högerextrema grupper som English Defence League försöker då och då piska upp stämningen med planer på stora manifestationer mitt i de muslimska kvarteren. Det rapporteras ibland om muslimska gäng som attackerar vita nattsuddare på väg hem från något av de många nöjesställena i området.
Tower Hamlets, och inte minst området kring Brick Lane, är kontrasternas värld. Ena delen av gatan är hjärtat i Banglatown, kantad av curryställen på rad. Andra delen är ett hipsterparadis med trendiga butiker, barer, kaféer och klubbar. Festandet är intensivt i ett område som till stor del bebos av muslimer, vars religion förbjuder alkoholkonsumtion.
Det mest anmärkningsvärda är förmodligen att motsättningarna inte är större. Synen på, och tolkningen av, religionen har dock genomgått en stor förändring hos de bangladeshiska muslimerna i Tower Hamlets. Många yngre söker, och finner, sin identitet i islam. De är ofta födda i Storbritannien, men känner sig inte fullt välkomna i det brittiska samhället.
Den här utvecklingen är inget nytt. Författaren Monica Ali skildrade den i sin hyllade och omstridda debutroman ”Brick Lane”, som utkom 2003. Utvecklingen i Syrien, där de islamistiska extremisterna i IS skakat omvärlden med sin snabba framfart, har ökat spänningen bland muslimerna här och på många andra ställen.
Invånarna här chockades när det häromdagen blev känt att tre unga flickor från Tower Hamlets, 15 och 16 år gamla, rymt hemifrån och flugit till Istanbul för att därifrån ta sig till Syrien och ansluta sig till IS. De tre ”jihadistbrudarna”, som medierna kallar dem, var elever med högsta betyg vid en framstående skola några kvarter från Brick Lane. Omgivningen famlar efter en förklaring till varför de kunde fatta ett så ödesdigert beslut.
Den franske statsvetaren och islamkännaren Gilles Kepel skildrar i sin intressanta bok ”Saint-Denis: Berättelsen om en Parisförort” en tillvaro som påminner en hel del om Tower Hamlets. Han skriver bland annat om ”farsornas” och ”ungdomarnas” islam och hur de yngre allt mer söker en identitet i religionen medan de äldre immigranterna hållit en lägre profil med sin religiösa tillhörighet.
Kepel beskriver också hur det nya fokuset på en religiös identitet blir ett sätt vinna makt inom stora grupper immigranter. Sedan jag återvände till London för några veckor sedan har jag tillbringat mycket tid i en rättssal i den magnifika domstolsbyggnaden Royal Courts of Justice vid Strand i centrala London. I en av de högre instanserna där utspelas en intressant rättegång där temat mycket kretsar kring just makt och religion.
På de anklagades bänk sitter den folkvalde borgmästaren i Tower Hamlets, en slipad politiker vid namn Lutfur Rahman. Han utpekas som korrupt och skyldig till valfusk, anklagelser rätten nu ska ta ställning till. Det är ett fascinerande skådespel som utspelas i rättssalen. Lutfur Rahman, som tidigare påståtts ha kopplingar till islamistiska rörelser (något han förnekat), hävdar i sitt försvar att beskyllningarna är ett utslag av rasism mot honom som muslimsk borgmästare av bangladeshiskt ursprung.
Problemet med denna förklaring är bara att huvuddelen av alla som vittnar mot honom också är bangladeshiska muslimer.
Rättegången ger på många sätt en ovanlig inblick i den komplicerade tid vi lever i, då verkligheten runt omkring oss förändras och enkla förklaringar till problem och utmaningar vi ställs inför oftast faller platt till marken vid en närmare granskning.
Vart timmarna i rättssalen ska leda mig i mitt begynnande arbete med ett nytt bokprojekt återstår att se. Det enda som är säkert är att mitt intresse för denna del av London inte kommer att minska.

Missa inte ett besök på Brick Lane, om du inte varit där tidigare. Gatan kan uppfattas som en turistkuliss, men är i själv verket den kortaste resa mellan olika världar du kan göra. Läs också Monica Alis hyllade bok innan du åker dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar