15 februari, 2015

Fantasifulla skyskrapor: Het debatt när London byter skepnad och får hundratals nya höghus


"The Walkie-Talkie", till vänster, har den unika egenskapen att vara högre upptill än nedtill.

London bygger på höjden som aldrig förr och skogen av nya höghus vållar het debatt. Den som inte besökt staden på några år har mycket nytt att upptäcka. Här byggs inte de högsta skyskraporna, men kanske de märkligaste med smeknamn som ”skärvan av glas” och ”rivjärnet”.
Allra mest rörs känslorna upp av en bullig skapelse i finansdistriktet som fått smeknamnet ”The Walkie-Talkie”. Den 37 våningar höga byggnaden, vars formella namn är 20 Fenchurch Street, är anmärkningsvärd för att den är bredare upptill än nedtill. Med lite fantasi kan den sägas likna just en gammal walkie-talkie. Några tycker den påminner om ett gigantiskt kylskåp som pressats ner bland omgivningens gamla byggnader.
I en stad där siktlinjer är närmast heliga, alltså vyerna över kända landmärken, har många upprörts av att ”The Walkie-Talkie” klampat in och förstört vyn över ikoniska Tower Bridge från södra sidan Themsen. Den märkliga byggnaden vållade också rabalder redan innan den var klar, då det visade sig att den böjda glasfasaden fungerade som ett brännglas när solen låg på.
En förvånad ägare som parkerat sin exklusiva Jaguar på gatan nedanför fann sin klenod delvis söndersmält när han återvände till bilen. En fyndig rubriksättare på en av Londontidningarna gav då byggnaden ett nytt smeknamn, ”The Fryscraper”. Problemet löste temporärt med att en jättelik ”haklapp”, eller slöja, hängdes över fasaden. Den permanenta lösningen blev en kostsam installation av jalusier på glasfasaden.
New London Architecture, en branschorganisation som följer byggande och arkitektur i London, presenterade i fjol en rapport där man kartlagt inte mindre än 236 nya höghus (20 våningar eller högre) i staden som antingen börjat byggas eller som fått bygglov. De allra flesta, fyra av fem, är bostadshus. Marknaden för bostäder är i dag långt mer lukrativ än marknaden för kontor.
Längs Themsen, framför allt i centrala Londons västra delar, växer rader av mer eller mindre mediokra höghus upp. Bostäderna säljs framför allt på en global marknad där det inte verkar finnas några gränser för viljan att investera i London. Detta har bidragit till att pressa upp bostadspriserna i staden till astronomiska nivåer.
Många kritiker ogillar också vad de nya höghusen och skyskraporna gjort med Londons profil. När den pyramidformade skyskrapan ”The Shard” (det är den som är ”skärvan av glas”) stod klar sommaren 2012 tyckte en kritiker att byggnaden ”skurit sönder ansiktet på London” med sin spetsiga topp. Andra hyllat den för sin avancerade arkitektur. Vad än man tycker har ”The Shard” blivit ett landmärke för det nya London.
Vyerna över London från utsiktsvåningarna högst upp i den drygt 300 meter höga byggnaden strax söder om Themsen är fantastiska. Men det är dyrt att åka upp, över 300 kronor per person. Vill man se London på ett sätt aldrig tidigare varit möjligt kan det dock vara värt pengarna.
En av de mest anmärkningsvärda nya höghusen i finanskvarteren, en byggnad kallad ”The Cheesegrater” (rivjärnet) för sin sluttande fasad, har fått genomgående god kritik för sin arkitektur. Den sluttande fasaden har just med de heliga siktlinjerna att göra, då byggnaden inte fick inkräkta på vyn över St Paulskatedralen från en viss position på Fleet Street.
Att det byggs så enormt mycket i London just nu beror på flera olika saker. Spektakulära skyskrapor som ”The Shard” och ”The Cheesegrater” är symboler för London återvunna roll som världens kanske främsta finanscentrum, till och med före New York, vilket lett till att enorma mängder utländskt kapital strömmar till staden.
De mer eller mindre anmärkningsvärda höghusen med bostäder är resultatet av att Londons fastighetsmarknad blivit den kanske hetaste i världen. De rikaste av de rika vill gärna investera delar av sina förmögenheter på denna marknad. Vad som helst tycks kunna säljas för hur mycket som helst. Många som köper de exklusiva lägenheterna har ingen avsikt att någonsin bo där, vilket naturligtvis rör upp känslorna i bostadsbristens London.
Byggboomen betyder viktiga inkomster för lokala, kommunala myndigheter i London. I de beviljade byggnadsloven ingår ofta krav på att byggföretagen måste skapa en viss andel hyresbostäder för vanligt folk eller bidra till offentliga projekt.
Världens stjärnarkitekter är alla på plats och konkurrerar med Londons egna tunga namn, som Norman Foster och Richard Rogers, om de spektakulära uppdragen. Omstridda ”The Walkie-Talkie” har ritats av den i New York verksamme uruguayanske arkitekten Rafael Viñoly, som själv sagt att han är förvånad över att den märkliga byggnaden gavs klartecken av myndigheterna att byggas.
Idén med den bredare överdelen handlar om pengar. Ju högre upp i byggnaden, med bättre utsikt, desto mer kan fastighetsägaren ta ut i hyra. De extra kvadratmetrarna på de övre våningarna blir därför mycket värda. Ett skäl till att Viñolys design fick godkänt av myndigheterna var att byggnaden skulle krönas av vad som marknadsfördes som ”Londons högst belägna offentliga park”. Den gröna inomhusparken högst upp skulle bjuda på fantastisk utsikt och vara öppen och gratis för allmänheten att åka upp till.
När denna Sky Garden, som den kallas, öppnades i början av året var dock besvikelsen stor och de arga kritikerna fick ännu mer vatten på sin kvarn. Den ”offentliga” trädgården öppnades visserligen för allmänheten, men besöken måste bokas långt i förväg och missar man sin ankomsttid blir det ingen färd upp till de gröna skyarna.
Jag gjorde nyligen mitt första besök i parken högst uppe i ”The Walkie-Talkie”. Att kalla det park är helt missvisande. Det liknar mer en modern flygplatsterminal med lite grön utsmyckning. En bar och en finare restaurang tar upp en stor del av utrymmet.
Utsikten är det dock inget fel på, även om det regnade kraftigt när jag var där vilket förvandlade vyn över London till en grå sörja. Därför återvände jag några kvällar senare och njöt då av ett magnifikt panorama över ett upplyst London.
Det förlåter en del av inomhusparkens brister.

Ett besök i inomhusparken högst upp i ”The Walkie-Talkie” är gratis men måste bokas i förväg, vilket kan göras här. Ett alternativ är att boka bord i baren eller restaurangen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar