27 mars, 2015

Revolution: När Russell Brand talar om bostadskrisens London känns engagemanget äkta


Politiken som vi känner den är död, menar Russell Brand, och pekar ut vägen mot en folkets revolution.

När jag äntligen hittar fram till den obskyra gatan i en ganska sliten del av Hoxton i östra London är entrén till det lilla kafé som ska invigas redan blockerad av en stor folkmassa. Längst fram trängs en hord av fotografer och kameramän. Några unga musiker bjuder på uppsluppen musik och det är feststämning i luften.
På den lilla skylten ovanför entrén står det ”The Trew Era Café” och det finns två förklaringar till varför detta enkla lilla ställe heter så. Det ligger i direkt anslutning till ett ganska nedgånget gammalt bostadsområde som heter New Era Estate, där hyresgästerna i slutet av fjolåret utkämpade en vida uppmärksammad och framgångsrik strid för att få bo kvar i sina hem.
”Trew” kommer från de alternativa ”news”, kallade ”trews” (vilket i sin står för ”true news”) som komikern, mediefenomenet och numera politiske agitatorn Russell Brand levererar i sin Youtubekanal.

22 mars, 2015

Pubnostalgi: Gamla slitna ställen är det nya heta i ett chict sjabbigt östra London


En av många pubar där Charles Dickens samlade inspiration till sin Londonskildringar.

Varje gång jag återvänder till London finns det några ställen dit jag snart styr mina steg. En kort promenad från mitt lilla krypin i Stepney, en gammal arbetarstadsdel i hjärtat av Londons East End, finns ett sådant ställe vid Narrow Street nere vid Themsen.
Ena sidan av gatan, den närmast floden, kantas av gamla hamnmagasin och andra byggnader från den tid då fartyg från jordens alla hörn låg för ankar på Themsen. På andra sidan gatan ligger moderna bostadshus från den enorma förvandling av Londons Docklands som inleddes för några årtionden sedan. De dyra lägenheterna ägs i huvudsak av välavlönade tjänstemän från finansdistriktet Canary Wharf en bit bort, vars höghus bildar ett märkligt mini-Manhattan vid kajerna i vad som för inte så länge sedan var en av Londons viktigaste hamnar.

15 mars, 2015

Filmkulisser: Storstaden byter skepnad, från det ruffiga Marseille till hippaste Brooklyn


Av ruffiga gamla kvarter i Marseille har blivit charmiga gränder för turisterna.

Härom kvällen råkade jag se den klassiska, Oscarsbelönade snutfilmen ”The French Connection” från 1971, där Gene Hackman och Roy Scheider som två luttrade New Yorkpoliser nystar upp en knarkhärva med fransk koppling.
Handlingen utspelar sig i den ruffiga franska hamnstaden Marseille och framför allt i Brooklyn, den vidsträckta del av New York som i dag är själva symbolen för allt urbant och hippt. Redan från öppningsscenerna insåg jag att jag skulle vara mer fokuserad på stadsmiljöerna i filmen än själva handlingen.
Filmen börjar med ett svep över Marseille och följer sedan en civilklädd polisspanare som håller koll på dramats knarkkung. Polismannen tar en kaffe på den klassiska uteserveringen och turistfällan La Samaritaine vid gamla hamnen. Sedan promenerar han upp i de trånga gränderna i Le Panier, den gamla stadsdelen ovanför hamnen där han med en nyinköpt baguette under armen möter sitt öde i en portgång.

08 mars, 2015

Gentrifiering: Efter trendiga kaffebarer ser experten social rensning av stadens fattiga


Hackney är Londons motsvarighet till Brooklyn i New York, en symbol för det urbant hippa.

Sedan Hackney blev den hippaste platsen öster om Brooklyn har det skrivits tusentals artiklar om de senaste trenderna i denna fattiga Londonkommun i stadens nordöstra delar. Längs en gata som pressen för inte så länge sedan kallade Murder Mile för den gängkriminalitet som pågick där ligger nu den mysiga bokhandeln, trevliga butiker och ett trendigt vattenhål beskrivet som a shabby chic historic pub for craft beers.
Hackney är en utmärkt plats för den som vill studera alla upptänkliga former av gentrifiering, det begrepp som används för att beskriva vad som händer när mer välbärgade invånare tar över och börjar rusta upp nedgångna stadsdelar och snabbt tvingar de fattigare människor som bott där på flykt. Dessa ”urbana pionjärer”, ofta med kreativa konstnärstyper i främsta ledet, ”upptäcker” intressanta områden med potential som de med stor entusiasm börjar förändra.
När det hela blir hippt och trendigt följer nya människor med mer pengar efter och snart stiger priserna på bostäder och allt annat i området snabbt uppåt. Om allt roligt, mysigt och coolt som händer på vägen skrivs det mycket. Däremot hör vi sällan något från de människor som bodde där innan cirkusen drog in.

01 mars, 2015

Mordet vid Kreml: Minnen från ett möte med en symbol för Rysslands framtid


Stora folkmassor hedrade minnet av Boris Nemtsov vid en manifestation i Moskva på söndagen.

Våren 1992 åkte jag till Nizjnij Novgorod, Rysslands tredje största stad och ett viktigt centrum för landets militärindustri, på en av mina sista reportageresor som Dagens Nyheters Moskvakorrespondent. Tanken var att skriva en serie reportage om det nya Rysslands första stapplande steg mot marknadsekonomi efter Sovjetunionens kollaps.
I Nizjnij Novgorod, som under Sovjettiden hette Gorkij, fanns en ung politisk stjärna som symboliserade framtidshoppet när ryssarna äntligen frigjort sig från kommunismen. Hans namn var Boris Nemtsov, en då 32-årig fysiker som av den ryske presidenten Boris Jeltsin utsetts till guvernör i Nizjnij Novgorod med uppdraget att genomföra en ekonomisk revolution.
Den unge politikern var fylld av energi. Han skrattade ofta och jag kommer ihåg att jag tyckte att han påminde om en ung Bill Clinton i sin utstrålning.
Sent i fredags kom den chockerande nyheten att Boris Nemtsov skjutits till döds på öppen gata i centrala Moskva, bara ett stenkast från Kreml i ett uppenbart och barbariskt attentat. De kyliga vindarna från Putins Ryssland blev plötsligt ännu kallare. Även om jag bara träffat Nemtsov vid några få tillfällen för länge sedan kändes nyheten i maggropen.