01 mars, 2015

Mordet vid Kreml: Minnen från ett möte med en symbol för Rysslands framtid


Stora folkmassor hedrade minnet av Boris Nemtsov vid en manifestation i Moskva på söndagen.

Våren 1992 åkte jag till Nizjnij Novgorod, Rysslands tredje största stad och ett viktigt centrum för landets militärindustri, på en av mina sista reportageresor som Dagens Nyheters Moskvakorrespondent. Tanken var att skriva en serie reportage om det nya Rysslands första stapplande steg mot marknadsekonomi efter Sovjetunionens kollaps.
I Nizjnij Novgorod, som under Sovjettiden hette Gorkij, fanns en ung politisk stjärna som symboliserade framtidshoppet när ryssarna äntligen frigjort sig från kommunismen. Hans namn var Boris Nemtsov, en då 32-årig fysiker som av den ryske presidenten Boris Jeltsin utsetts till guvernör i Nizjnij Novgorod med uppdraget att genomföra en ekonomisk revolution.
Den unge politikern var fylld av energi. Han skrattade ofta och jag kommer ihåg att jag tyckte att han påminde om en ung Bill Clinton i sin utstrålning.
Sent i fredags kom den chockerande nyheten att Boris Nemtsov skjutits till döds på öppen gata i centrala Moskva, bara ett stenkast från Kreml i ett uppenbart och barbariskt attentat. De kyliga vindarna från Putins Ryssland blev plötsligt ännu kallare. Även om jag bara träffat Nemtsov vid några få tillfällen för länge sedan kändes nyheten i maggropen.
Tankarna på min tid som Dagens Nyheters Moskvakorrespondent under de dramatiska åren 1989-92 har de senaste åren dykt upp allt oftare i takt med den ryske presidenten Vladimir Putins försök att vrida tillbaka klockan till tiden före Sovjetunionens upplösning.
Jag gjorde många reportageresor till det Ukraina som nu plågas av ryskstödda aggressioner i öst. Jag skildrade stämningen på Krim efter Ukrainas självständighet, där det redan för snart 25 år sedan fanns oroliga röster som undrade om Ryssland verkligen skulle acceptera att förlora denna viktiga halvö i Svarta havet.
Det historiska drama som ledde fram till Sovjetunionens formella upplösning julhelgen 1991 var anmärkningsvärt på många sätt, inte minst för att den forna supermakten kollapsade i stort sett utan blodspillan. Det som nu sker under Putins ledning är en påminnelse om att vi ofta drar för snabba slutsatser under dramatiska skeenden. Den upplösning av Sovjetunionen jag hade förmånen att få bevittna på plats pågår på många sätt fortfarande.
Ett tag i slutet av 90-talet såg Boris Nemtsov ut som en tänkbar efterträdare till Boris Jeltsin som rysk president. Men i stället för denne sympatiske och moderne politiker valde Jeltsin att överlåta makten till den anonyme KGB-tjänstemannen Vladimir Putin. Vart det skulle leda vet vi i dag.
Nemtsov spelade under flera år rollen som ledande oppositionspolitiker, men de senaste åren blev han som sådan allt mer marginaliserad i ett land som Putin styr med järnhand. För Nemtsov återstod att fungera som frispråkig regimkritiker och i den rollen skulle han just i dag ha lett ett stort protestmöte i Moskva. Detta satte attentatsmännen stopp för.
Medan Ryssland sörjer en ovanligt karismatisk politiker och omvärlden spekulerar kring Putins eventuella roll i mordet på Nemtsov har mina tankar flugit iväg tillbaka till de där dagarna i Nizjnij Novgorod, den gamla ryska staden vid Volgas strand, för snart 23 år sedan.
I DN:s digitala arkiv hittar jag artiklarna jag skrev och minns hur jag och min ryske kollega Vasilij Gatov, som gjorde mig sällskap på resan, charmades av den unge Nemtsov. Det kändes verkligen som om det var Rysslands framtid vi mötte, och den såg ljus ut.
Min artikel om Boris Nemtsov avslutades så här:
Optimism och framåtanda finns, men utvecklingen i Nizjnij Novgorod motsvarar det första steget i ett maratonlopp.
- Jag är en smart man, därför är jag pessimist, säger guvernör Nemtsov och ser allvarlig ut.
Men så spricker han upp i ett stort leende.
- Det var ett skämt. Jag är inte smart, jag är optimist.
I ett annat reportage skildrade jag hur det gått till när en tidigare statlig ostbutik, med det charmiga namnet ”Ost nr 11”, privatiserats och tagits över av de anställda som nu sprudlade av arbetsglädje. Den kvinnliga butikschefen kunde knappt fatta det som hänt.
- Jag förstår fortfarande inte att jag nu är ägare. Det kommer att dröja länge innan socialismens slaveri är borta ur våra sinnen, sade hon.
Vi tog plats utanför butiken för att bevittna det historiska ögonblick då "Ost nr 11" symboliskt skulle förvandlas till "Dmitrijevskijs ostbutik”. Det gick dock osannolikt trögt för de statligt anställda arbetare som kommit för att montera den nya skylten.
Till slut gav de upp och packade ihop. Skylten skulle få lov att sättas på plats någon annan gång.
- Vodkaflaskan öppnades litet för tidigt i dag, förklarade deras chef ursäktande.
Dråpliga episoder som denna inträffade nästan alltid under reportageresorna runt om i Ryssland och de andra tidigare Sovjetrepublikerna. Det var en obeskrivlig förmån att få uppleva allt detta på plats och bevittna händelser som skulle hamna i historieböckerna.
Ofta gjorde jag reportageresorna tillsammans med DN:s legendariske fotograf Sven-Erik Sjöberg, som i årtionden tagit klassiska bilder från historiska händelser runt om i världen. När Michail Gorbatjov, som skulle bli den siste Sovjetledaren, med sin perestrojka (ombyggnad) och glasnost (öppenhet) försökte reformera den förstelnade Sovjetstaten ville Sjöberg skildra den omvälvning landet stod inför.
Vi sov över hos ryska bönder som återfått rätten att äga sin mark. Vi kröp på alla fyra djupt inne i sibiriska kolgruvor. Vi gjorde vådliga bilfärder genom Kaukasus och Centralasien. Vi följde dramatiska händelser under de baltiska staternas frigörelse och vi skildrade Boris Jeltsins segertåg genom Ryssland. För en journalist var det en fantastisk tid.
Kulmen kom under tre dramatiska dygn i augusti 1991, då gammelkommunistiska kuppmakare avsatte Gorbatjov i ett försök att vrida tillbaka klockan. Det misslyckades och kuppen blev i stället början till slutet både för både kommunistpartiet och Sovjetunionen.
Hur dramatiska dessa dygn var i Moskva påmindes jag om när jag nyligen läste den dåvarande svenske Moskvaambassadören Örjan Berners skildring av skeendet i boken ”Härskarna i Kreml – från Gorbatjov till Putin”. Berner, precis som vi korrespondenter på plats, följde dramat från första parkett.
I vimlet av reformpolitiker som stod upp mot kuppmakarna den gången fanns den unge Boris Nemtsov. Han skulle få se sina drömmar både uppfyllas och krossas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar