15 mars, 2015

Filmkulisser: Storstaden byter skepnad, från det ruffiga Marseille till hippaste Brooklyn


Av ruffiga gamla kvarter i Marseille har blivit charmiga gränder för turisterna.

Härom kvällen råkade jag se den klassiska, Oscarsbelönade snutfilmen ”The French Connection” från 1971, där Gene Hackman och Roy Scheider som två luttrade New Yorkpoliser nystar upp en knarkhärva med fransk koppling.
Handlingen utspelar sig i den ruffiga franska hamnstaden Marseille och framför allt i Brooklyn, den vidsträckta del av New York som i dag är själva symbolen för allt urbant och hippt. Redan från öppningsscenerna insåg jag att jag skulle vara mer fokuserad på stadsmiljöerna i filmen än själva handlingen.
Filmen börjar med ett svep över Marseille och följer sedan en civilklädd polisspanare som håller koll på dramats knarkkung. Polismannen tar en kaffe på den klassiska uteserveringen och turistfällan La Samaritaine vid gamla hamnen. Sedan promenerar han upp i de trånga gränderna i Le Panier, den gamla stadsdelen ovanför hamnen där han med en nyinköpt baguette under armen möter sitt öde i en portgång.
Så dags har jag redan börjat kolla igenom mina bilder från en semesterresa till Marseille för snart två år sedan. Gick inte vi längs exakt samma gator som polismannen i filmen till vårt charmiga lilla hotell i Le Panier? Mina bilder bekräftar känslan av déjà vu. Portgången där polismannen plötsligt stirrar rakt in i en pistolmynning måste ha legat alldeles intill vårt hotell.
Bilderna visar även en annan sak. Filmens gamla Marseillekvarter var ingen plats för turister, utan sjabbiga bakgator där den slitna hamnstadens tuffa verklighet utspelade sig. Mina bilder från några soliga semesterdagar visar något annat; uppfräschade, charmiga kvarter med små butiker, kaféer, barer och hotell i en miljö det nya Marseille gärna visar upp.
Staden har förstås fortfarande sin beskärda del av tuff verklighet, men befinner sig sedan ett antal år mitt i en omfattande förvandling där målet är att bli ”det nya Barcelona”. När vi var där 2013 pågick Marseilles år som europeisk kulturhuvudstad för fullt, med ett nyöppnat prestigemuseum nedanför gamla staden och mängder av aktiviteter.
Filmer som ”The French Connection” är en påminnelse om hur otroligt mycket många storstäder förändrats under de senaste årtiondena, då de gått från att symbolisera förfall och elände till att representera den trendigt urbana livsstil som eftersträvas i dag.
När filmens handling sedan fortsätter i Brooklyn blir storstadens förvandling än mer tydlig. Där Hackman och Scheider jagar skumma typer i lika skumma kvarter är det i ett Brooklyn långt ifrån dagens trendiga varumärke till stadsdel. Hela Brooklyn har förstås inte förvandlats till hipsterparadis. Men om någon för 45 år sedan sagt att Bushwick, där några av Brooklynscenerna spelades in, skulle bli en plats med trendstämpel hade folk förstås skakat på huvudet.
Samma känsla av en tidsresa i urbana miljöer fick jag när jag under arbetet med min reportagebok om London tittade på den brittiska gangsterklassikern ”The Long Good Friday” med Bob Hoskins och Helen Mirren i huvudrollerna. Filmen kom knappt tio år efter ”The French Connection”, men är samma påminnelse om hur oerhört mycket storstäder som London och New York förändrats under några årtionden.
”The Long Good Friday” handlar om en gangsterkung i Londons East End med stora planer. Den utspelas i ett östra London i förfall, där hamnarna längs Themsen redan än nedlagda och övergivna. Filmens gangsterkung ser framsynt de enorma möjligheter till utveckling som finns i denna urbana ödemark och verkligheten skulle ge honom rätt.
Gangsterkungen har till och med en vision om att kröna det hela med att arrangera de olympiska spelen i östra London, vilket i verkligheten skedde sommaren 2012.
Under 70-talet var städer som New York och London konkursmässiga metropoler präglade av förfall och elände där de som hade råd flydde till förorterna. En klassisk förstasidesrubrik från New Yorktidningen Daily News 1975 sammanfattade läget sedan USA:s dåvarande president Gerald Ford vägrat bevilja federalt stöd för att rädda staden undan konkurs:
FORD TO CITY:
DROP DEAD
Riktigt så uttryckte sig förstås inte presidenten, men andemeningen var att städer som New York – och även London – var skrotfärdiga. Att dessa två världsmetropoler på några årtionden skulle genomgå den förvandling de gjort skulle då ha tett sig ytterst osannolikt.
Under de senaste årens arbete i London har jag vid några tillfällen lyssnat på den världsberömda nederländska sociologen Saskia Sassen, som i huvudsak varit verksam vid amerikanska prestigeuniversitet där hon genom sin forskning skildrat bakgrunden till transformeringen av städer som New York och London.
I en klassisk bok från 1991 myntade hon begreppet global city och skildrade hur New York, London och Tokyo blev naven i en alltmer globaliserad världsekonomi. Hon har sedan fortsatt studera hur stora städer, mer än nationer, spelar nyckelroller i dagens världsekonomi och hur New York och London intagit de odiskutabla tätpositionerna i denna utveckling.
Det enorma inflödet av globalt kapital till de stora världsstäderna är också en förklaring till att de i dag ser helt annorlunda ut jämfört med de slitna miljöer som passerar revy i gangsterfilmerna från 70- och 80-talen.
De stora städerna har allt mer blivit en spelplats för världens rikaste. I både New York och London har det fått enorma konsekvenser för utvecklingen på städernas fastighetsmarknader. Gentrifieringen av stadsdelar efter stadsdelar har gjort det allt svårare för folk med låga inkomster att bo kvar.
När jag intervjuade Sassen efter ett av hennes framträdanden i London berättade hon att hennes forskning nu riktar in sig på de ekonomiska nätverk världens rikaste styr från sina mångmiljonbostäder i de viktigaste världsmetropolerna.
De tuffa snutarna från ”The French Connection” skulle ha en hel del att förbluffas över om de såg dagens New York. Förra månaden väckte det stor uppmärksamhet när det gick 12 dagar i rad utan att ett enda mord begicks i New York, en rekordsvit.
När det var som värst för några årtionden sedan var läget ett annat. Det mörkaste året i mordstatistiken, 1990, dödades 2 245 personer i New York. I snitt sex mord om dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar