27 mars, 2015

Revolution: När Russell Brand talar om bostadskrisens London känns engagemanget äkta


Politiken som vi känner den är död, menar Russell Brand, och pekar ut vägen mot en folkets revolution.

När jag äntligen hittar fram till den obskyra gatan i en ganska sliten del av Hoxton i östra London är entrén till det lilla kafé som ska invigas redan blockerad av en stor folkmassa. Längst fram trängs en hord av fotografer och kameramän. Några unga musiker bjuder på uppsluppen musik och det är feststämning i luften.
På den lilla skylten ovanför entrén står det ”The Trew Era Café” och det finns två förklaringar till varför detta enkla lilla ställe heter så. Det ligger i direkt anslutning till ett ganska nedgånget gammalt bostadsområde som heter New Era Estate, där hyresgästerna i slutet av fjolåret utkämpade en vida uppmärksammad och framgångsrik strid för att få bo kvar i sina hem.
”Trew” kommer från de alternativa ”news”, kallade ”trews” (vilket i sin står för ”true news”) som komikern, mediefenomenet och numera politiske agitatorn Russell Brand levererar i sin Youtubekanal.
Att det kommit så många människor och så mycket medier till denna del av Hoxton och gråmulen och snart regnig förmiddag beror på att Russell Brand är den som ska inviga kaféet. Brand, med sitt Messiasutseende, förespråkar att det nu är dags att vanligt folk gör revolution mot den etablerade makten, både den politiska och ekonomiska.
Det budskap han förmedlar i boken ”Revolution”, och så snart det finns en mikrofon i närheten, kan upplevas flummigt. När han intervjuades av BBC:s tidigare skjutjärn Jeremy Paxman hösten 2013 (intervjun finns på Youtube, ett klipp som setts närmare elva miljoner gånger) fick Brand kritik sedan han uppmanat folk att sluta rösta och ta saken i egna händer.
Men just här, vid det lilla kaféet i Hoxton, med de människor som strömmat till från bostadsområdena runt omkring, känns Russell Brands engagemang äkta. När han dyker upp och kaoset sätter i gång förklarar han att det här kaféet bara är det första av flera sådana initiativ han stötta i sociala miljöer som dessa.
Han viftar med den nyligt utkomna pocketutgåvan av ”Revolution” framför kamerorna och för ögonblick känns det som ett simpelt PR-jippo, tills jag kommer ihåg att jag läst att alla intäkter från boken ska gå till initiativ som kaféet i Hoxton. Det ligger i ett socialt utsatt område och personalen består av tidigare drogmissbrukare som kämpar för att hitta en väg tillbaka till ett normalt liv. Jobbet på kaféet är ett steg på vägen.
Att hjälpa tidigare missbrukare är en fråga som ligger Russell Brand varmt om hjärtat, då han själv tidigare suttit fast i drogträsket.
Kaféet är också en symbolisk trofé för de boende på New Era Estate, en hyllning till den seger de vann över starka ekonomiska krafter i slutet av fjolåret. Alla invånare på området, ett hundratal hushåll, hotades av vräkning sedan ett amerikanskt investmentbolag köpt husen av Londonkommunen Hackney, där Hoxton ligger.
Hackney har blivit Londons trendigaste hörn och tanken var att det slitna gamla bostadskomplexet skulle rivas och ersättas med lukrativa köplägenheter, en utveckling som pågår överallt i London. De boende, oftast låginkomsttagare utan chans att köpa bostad på den öppna marknaden, sprids då ofta för vinden och små lokalsamhällen av vanligt folk slås i spillror.
Russell Brand engagerade sig i det öde som hotade invånarna på New Era Estate, där kampen drivits av en grupp ensamstående mödrar. Frågan fick naturligtvis stor uppmärksamhet, inte minst då protestskrivelser överlämnades till premiärministern på 10 Downing Street av Russell Brand arm i arm med de kämpande mödrarna.
De amerikanska investerarna fick kalla fötter när de anade en PR-katastrof och sålde bostäderna till en välgörenhetsstiftelse, vilket räddade hyreskontrakten för de boende.
Russell Brand har sedan gett sitt stöd till flera andra grupper av boende runt om i London som hotas av samma öde som invånarna på New Era Estate. Kampen för rätten att bo kvar i London även om du inte är rik håller på att utvecklas till en riktigt stor fråga och det är mitt intresse för denna som gjort att kommit till kaféet i Hoxton för att känna på draget i Russell Brands revolution.
Jag iakttar medietumultet, som pågår i över en timme, och noterar värmen mellan Russell Brand och människorna från husen runt omkring kaféet. Så fort han ser någon han känner igen tränger han sig igenom folkmassan och ser till att de kommer in i kaféet, som främst ska vara en plats för de boende i området.
Efter ett tag lyckas jag tränga mig fram och fånga Russell Brand för ett kort samtal. Vi pratar om hans engagemang i Londons bostadskris och på en kort stund säger han rätt bra saker (som jag tänker använda i ett material jag arbetar med).
Mitt under vårt samtal tilltar regnet plötsligt. Russell Brand lägger armen om mina axlar och drar in mig under sitt paraply. Det blir en minst sagt närgången liten intervju där jag står under paraplyet med ett av de stora mediefenomenen i Storbritannien just nu. Hans engagemang för de låginkomsttagare som drabbas av utvecklingen i London känns åtminstone just vid detta tillfälle väldigt genuint.
Några timmar senare återvänder jag till kaféet, när lugnet lagt sig och mediefolket åkt därifrån. Jag beställer en kaffe av en kille som fått jobb på kaféet och vi pratar en stund. Han är klart tagen av den uppståndelse han upplevt några timmar tidigare.
- Russell Brand är en person jag beundrar mycket, säger killen som serverar kaffet. Det här gör han för att stötta folk som försöker komma ur ett missbruk och jag är en sådan. Han är en hjälte för mig.

När jag önskar killen lycka till tar han känslosamt min hand och tackar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar