01 april, 2015

Chinatown: Enorma hyreshöjningar hotar ta död på ännu en bit av Londons karaktär


Det kinesiska nyåret firas i Londons Chinatown, en stadsdel hotad av galopperande prishöjningar.
Varningslamporna blinkar allt starkare kring utvecklingen på Londons fastighetsmarknad. Det är inte främst en hotande bubbla som oroar, utan vad det enorma inflödet av kapital håller på att göra med den brittiska huvudstaden.
För en dryg månad sedan trängdes jag med tiotusentals andra som firade det kinesiska nyåret i Londons Chinatown, en liten enklav inklämd mellan Soho och teaterdistriktet kring Leicester Square. Chinatown är en av stadens turistattraktioner, med sina restauranger längs framför allt Gerrard Street som är en av symbolgatorna för det mångkulturella London.
Nu är detta lilla men karaktäristiska hörn av staden hotat, rapporterar söndagstidningen The Observer. Hyrorna stiger i rekordfart på grund av den enorma efterfrågan på lokaler i centrala London och byggnader som kan göras om till lukrativa köplägenheter.
- Jag kommer inte att kunna vara kvar. Det finns ingen mening med det längre. Så många av mina vänner har redan försvunnit härifrån, säger en kinesisk restaurangägare till tidningen.

Många restaurangägare har fått se sina hyror fördubblade på kort tid och fler höjningar är på gång. Fastighetsägarna kan i princip ta ut hur mycket som helst och snart är det bara de stora restaurang- och butikskedjorna som har råd att vara kvar.
Karaktäristiska inslag i staden som det lilla Kina som länge funnits längs Gerrard Street och vid några sidogator kan snart vara historia. Kineserna kom till dessa kvarter efter andra världskriget, då de traditionella kinesiska området kring Limehouse i östra London bombats sönder under de nazityska flygräderna över den brittiska huvudstaden. Den kinesiska kolonin har sedan dess spätts på med framför allt immigranter från Hongkong.
Restauranger i Chinatown kanske mest har setts som billiga turistfällor, men kännarna säger att de blivit bättre de senaste åren med ett snabbt ökande inflöde av kinesiska turister och affärsmän som gjort London till sin bas. Men det räcker inte när hyrorna når skyhöga nivåer. Flera restauranger har redan stängts och andra är till salu eller på väg att läggas ned.
- Jag kan inte se att Chinatown finns kvar om fem år, säger den frustrerade restaurangägaren till The Observer.
Mäklarna talar om en tredubblad efterfrågan på lokaler i området bara de senaste två åren och ett fastighetsbolag som äger många av de lokaler som hyser kinesiska restauranger rapporter en 50-procentig vinstökning bara på ett halvår.
Utvecklingen pågår inte bara i Chinatown. Några kvarter därifrån ligger lilla Denmark Street, en gata känd för sina många musikaffärer och klubbar som nu hotas av samma utveckling. Av de en gång i tiden sunkiga nöjeskvarteren i Soho finns inget kvar, området har formligen översköljts av pengar vilket helt förändrat karaktären på kvarteren.
Samma sak händer i stadens East End, framför i de områden som gränsar mot finansdistriktet i City of London. I vad som på mäklarspråk kallas ”City Fringe” växer rader av höga och mer eller mindre anskrämliga bostadshus upp i snabb takt. I dessa ligger mestadels små lägenheter som säljs till ensamstående med hög inkomst.
En av dessa byggnader, vid tunnelbanestationen Aldgate East, har också kommit att symbolisera ett annat fenomen som väckt starka känslor. När fastighetsföretagen beviljas bygglov ingår oftast ett krav på att ett antal hyreslägenheter med ”överkomliga” hyror ska ingå i projektet. Inte sällan köper sig fastighetsbolaget fria från detta genom att bidra till något annat kommunalt projekt, en park till exempel, för att slippa ha låginkomsttagare i hyreslägenheter i sina på marknaden attraktiva bostadskomplex.
Där man inkluderar enklare hyreslägenheter har det nu blivit vanligt att de boende i dessa hänvisas till särskilda ”poor doors”, enkla och lite undanskymda ”fattigmansentréer” så att de mer välbärgade som bor i dyra köplägenheter slipper möta dessa grannar. Byggnaden vid Aldgate East är ett anskrämligt exempel på detta, vilket lett till att protestmöten hållits där.
Brick Lane, en annan av det mångkulturella Londons symbolgator som också ligger i finansdistriktets absoluta närhet, kan på sikt hotas på samma sätt som Chinatown. Nu är denna unika gata delad i två halvor. Den nedre delen av Brick Lane domineras av curryrestauranger och är hjärtat i det ”Banglatown” som domineras av bengaliska immigranter från Bangladesh.
Den övre halvan av gatan är en del av det trendiga hipster-London som breder ut sig allt mer, inte minst i stadens östra delar. Det större hotet kommer dock från många planerade kontors- och bostadskomplex som kryper allt närmare Brick Lane. Det är inte främst hyreshöjningar som hotar driva bort de bengaliska restaurangägarna på Brick Lane, utan de enorma värdeökningar på tomtmarken som på sikt tros leda till att de bengaliska ägarna säljer ut till resursstarka köpare.
Frågan allt fler ställer sig är vad det blir för London kvar när pengarna tagit över allt och förvandlat spännande stadsdelar, med spännande människor, till förskönade kvarter för de välbärgade. Många som investerar i de områden där Londons karaktär nu tvättas bort är rika utlänningar som inte har för avsikt att bo i sina dyra lägenheter, bara placera sina pengar där. Kritiker har kallat dessa bostäder allt från ”investeringsenheter” till ”kassaskåp staplade på höjden”.
Utvecklingen är på sitt sätt ett mått på Londons framgångar i rollen som ledande världsstad. Alla med pengar och inflytande vill finnas där. Men det enorma inflödet av globalt kapital har fått enorma konsekvenser för den som inte står på den vinnande sidan.
Sir Peter Hall, en legendarisk professor i stadsplanering som gick bort i fjol, var bekymrad över utvecklingen när jag intervjuade honom under arbetet med min reportagebok om London.

- Jag tror London har blivit för framgångsrikt och för briljant för sitt eget bästa, sade han och medgav att han själv inte lyckats komma på en lösning på problemet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar