11 april, 2015

Londonboken: Om mötet med en förläggare som brinner för sitt litterära hantverk


Trygve Carlsson, en bokbranschens eldsjäl som publicerar det han finner viktigt att ge ut.

Jag antar att alla som skrivit en bok upplevt samma känsla, åtminstone första gången, som jag gjorde häromdagen när jag äntligen fick hålla det tryckta alstret i min hand. Efter så många timmar ensam framför datorn, efter alla tvivel och omstarter, är tillfredsställelsen när det som började med en luddig idé blivit verklighet svår att beskriva.
För en nybörjare har det varit spännande att följa hantverket kring bokens tillkomst, från det första mötet med förläggaren Trygve Carlsson till formgivningen av boken och träffen med förlagets säljare. Resultatet av detta hantverk känns bra och den prisbelönte formgivaren Johannes Molins omslag har mötts av genomgående positiva omdömen från mina närmaste.
Vad domen över själva innehållet blir återstår att se. Det lär visa sig snart.
Ivrig som ett barn på julafton åkte jag till Carlsson Bokförlag i Gamla stan för att hämta min första laddning böcker. Förlagets marknadsansvariga Anna Nolgren har den senaste tiden fått stå ut med en överentusiast gammal man som gått igång på alla cylindrar. Det är så roligt att börja med något nytt vid en tidpunkt i livet då många börjar tröttna på jobbet och längta efter att dra sig tillbaka.
Det har också varit en förmån att få uppleva detta tillsammans med Trygve Carlsson och hans kollegor på förlaget. Många förväntansfulla författare har genom åren vandrat uppför den slitna stentrappan till förlagets kontor vid Stora Nygatan i Gamla stan och mötts av personer som verkligen brinner för bokutgivning.
Förlagets kontor påminner mest om en bokälskares lägenhet, kompletterad med ett antal skrivbord där medarbetarna sitter försjunkna i arbete. Längst in tar förlagschefen Trygve Carlsson emot. Carlsson Bokförlag har varit hans liv i drygt tre decennier. Både Trygve själv och hans förlag är en unik institution i den svenska förlagsvärlden, inser jag rätt snart efter mitt första besök.
Det började hösten 2012. Nyss hemkommen från en längre vistelse i London bar jag på ett omfattande material och en vag idé om hur det hela skulle kunna bli en aktuell reportagebok om en av världens viktigaste och mest fascinerande städer. Någon bok hade jag då, för några år sedan, aldrig skrivit. Kontakter i förlagsbranschen hade jag inte heller, så det fanns en del att grubbla över när det plötsligt damp ner en inbjudan till en bokrelease arrangerad av Carlsson Bokförlag. Jag åkte dit och hörde Trygve Carlsson introducera en reportagebok om USA som min förre DN-kollega Klas Bergman skrivit.
Efteråt tog jag chansen och presenterade min idé om en Londonbok för Trygve och han tyckte den lät intressant. Sommaren 2013 var jag klar med ett manuskript, men strax innan jag skulle skicka in det till förlaget insåg jag att det behövde bearbetas rejält. Så jag började om från början, kompletterade mitt material där jag tyckte det fanns luckor och stretade vidare i min ensamhet.
I början av mars 2014 var jag redo att skicka ett färdigt manus till Trygve. Han tog vänligt emot det, sedan väntade jag otåligt på att han skulle höra av sig. Veckorna gick och den förväntansfulle som skrivit sin första bok glömmer lätt att en förläggare har en del annat att göra än att kasta sig över just ditt manus.
Så fick jag plötsligt ett samtal, på långfredagen av alla dagar. Det var Trygve. Han ringde från Grekland, där han hyr ett hus för att dra sig undan och läsa manus. Han berättade att han just sträckläst mitt manus, att han var mycket förtjust och att det absolut var en bok han ville ge ut. Det var det roligaste telefonsamtal jag fått på länge och en första indikation för mig om att Trygve Carlsson inte bara är en unik bokförläggare, utan också rätt speciell som person.
En dryg vecka senare fick jag ett fylligt, handskrivet brev från Trygve där han bekräftade det han sagt på telefon och än en gång försäkrade att boken skulle bli verklighet. Inte många tar sig tid att meddela sig på ett så personligt sätt numera.
Efter vårt nästa möte på Stora Nygatan gav han mig en bok med knallgult omslag och den udda titeln ”Bok 2614”. Den gavs ut i samband med förlagets 30-årsjubileum 2013 och är skriven av tre forskare från Linköpings universitet som med Carlsson Bokförlag som exempel skildrat verkligheten hos ett svenskt bokförlag. Boken skildrar vardagligt arbete, historia och de utmaningar förlaget ständigt möter i sin ambition att ge ut kunskapsbringande litteratur.
Titeln kommer från det faktum att boken var den 2614:e i ordningen som Carlsson Bokförlag gett ut under sin 30-åriga historia. Det betyder mellan 80 och 90 böcker per år, en närmast obegriplig siffra med tanke på hur få personer som arbetar på förlaget och den tuffa ekonomiska verklighet som råder i branschen.
I boken heter det om Trygve och hans förlag:
”Här ser man inte böcker som främst säljande varor på en marknad. Givetvis vill man att böckerna ska sälja – den förläggare som inte tänker på ekonomin blir inte långlivad. Men det är skillnad mellan att ge ut böcker som kan sälja och att ge ut böcker för att de ska sälja. Carlsson Bokförlag försöker inte ge ut böcker som säljer – man försöker sälja de böcker man ger ut.”
Var min kommande bok hamnar i det resonemanget vet jag inte. Kanske den säljer, många är ju intresserade av London, kanske inte. Vid ett av våra möten sa Trygve något i stil med att ”varje bok är ju sin egen marknadsundersökning”. För mig är det betydelsefulla att en förläggare med Trygve Carlssons erfarenhet fattat beslutet att ge ut mitt alster. Vad som händer sedan återstår att se.
Trygve Carlsson klev in i förlagsbranschen som sommarvikarie på Bonniers i slutet av 60-talet. Efter ledande befattningar på olika förlag startade han eget 1983 och har sedan dess gjort sig känd som en bejakare av smal och ibland udda litteratur han finner viktig att förmedla till omvärlden.
I boken om förlaget beskrivs han som en ”genuint och ärligt intresserad” person. De uppmuntrande orden, de handskrivna breven, besöksstolen i förlagschefens rum som vickar så speciellt, luckan från köket som Trygve serverar kaffe genom – allt detta har gjort mitt första möte förlagsbranschen till en angenäm upplevelse.
Min bok är ingen resebok, men jag hoppas den ska inspirera läsaren till att se nya sidor av London vid nästa besök. På så sätt stämmer den rätt bra med den tanke Carlsson Bokförlag har med de reseböcker man ger ut. De ska, som det beskrivs i boken om förlaget, vara av ”en mer resonerande karaktär, ofta reflektioner över en ort eller ett land utifrån författarens egna erfarenheter”. Historia, möten med människor, estetiska upplevelser och stämningslägen är viktigare än konkreta restaurangtips.

Så långt följer min bok förlagets ambition.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar