08 maj, 2015

Brittiska valet: De konservativas utomjordiska seger både bra och oroväckande för London

På en elak affisch från Londons borgmästarval 2012 porträtterade Labour de tre ledande konservativa politikerna David Cameron, Boris Johnson och George Osborne som utomjordingar utan kontakt med verkligheten. De fick ändå väljarnas stöd i veckans  parlamentsval.

Det brittiska parlamentsvalet slutade i en politisk jordbävning som ingen prognosmakare kunde förutse. När dammet lagt sig dagen efter valet stod det konservativa regeringspartiet som sensationell segrare med egen majoritet i det nya parlamentet, vilket premiärminister David Cameron knappast ens vågat drömma om.
Under en dramatisk halvtimme på fredagen meddelade dessutom tre partiledare sina avgångar efter svidande nederlag. Oppositionsledaren Ed Miliband ansågs ha en god chans att bli näste regeringsbildare, men valet slutade i katastrof för Labour och han kastade omedelbart in handduken.
Ännu sämre gick det för Liberaldemokraterna, som de senaste fem åren tagit på sig impopulärt ansvar som koalitionspartner till det Konservativa partiet. Väljarna straffade partiet rejält och ledaren Nick Clegg lämnade omedelbart sin post.

Uppstickaren Ukip har med sin högerpopulistiska politik fokuserad på begränsad invandring och EU-motstånd vunnit terräng. Men när det gällde vann partiet bara ett mandat i det nya parlamentet. Partiledaren Nigel Farage lyckades inte vinna sin noggrant utvalda valkrets och tackade även han för sig.
Det som ritade om hela den politiska kartan i Storbritannien var de skotska nationalisterna SNP:s stora framgång i valet. De vann 56 av 59 valkretsar i Skottland och raderade nästan ut Labour i denna del av landet, som tidigare varit ett arbetarpartiets viktigaste fästen. SNP:s framgång var huvudskälet till Labours motgång och Ed Milibands politiska öde.
Själv följde jag valet med stort intresse och fokus på vad resultatet skulle betyda för London. Som författare till en nyligen utkommen reportagebok om staden var jag förstås spänd på om valresultatet skulle påverka den utveckling i staden som jag speglar i min bok ”Det nya London”. Svaret blev att den konservativa valsegern de kommande åren snarare lär förstärka den utveckling i den brittiska huvudstaden jag skildrar.
Näringslivet och den för London så viktiga finanssektorn välkomnar Camerons triumf. När de konservativa nu kan styra Storbritannien på egen hand lär det bara stärka Londons ställning som globalt finanscentrum. Samtidigt blir det fortsatt tuffa tider för stadens ekonomiskt svagaste, som är särskilt hårt prövade på Londons bostadsmarknad.
Valresultatet i London var den enda ljusglimten för hårt prövade Labour, som faktiskt vann fler parlamentsplatser i huvudstaden än i valet 2010. London röstar traditionellt med övervikt för Labour, men med det ekonomiska uppsving som präglat staden de senaste åren var Labours framgång överraskande tydlig. Sannolikt ligger den glödheta bostadsfrågan i London bakom Labours resultat i huvudstaden. Många lägger skulden för bostadskrisen på de konservativas besparingspolitik, även av många av besluten som påverkar bostadsmarknaden fattas på lokal nivå av kommunala Labourledare.
De konservativas seger kan dock snart vändas till ett problem för Londons dominerande finanssektor, då premiärminister Cameron utlovat en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet senast 2017. Cameron förespråkar själv att britterna ska vara kvar i EU, men med omförhandlade villkor. Folkomröstningen, som Cameron dagen efter valet bekräftade ska genomföras, är dock ett vågspel. Bara osäkerheten fram till dess folkomröstningen hålls kan påverka utvecklingen negativt i Londons finansdistrikt och ett eventuellt utträde beskrivs av de flesta bedömare som en katastrof för den brittiska ekonomin och Londons roll som globalt finanscentrum.
Londons konservative borgmästare Boris Johnson, en märklig och populär politiker som jag skildrar i min bok, blev som väntat invald i parlamentet efter en överlägsen seger i sin valkrets i Uxbridge. Johnson har ett år kvar på sin andra mandatperiod som borgmästare, men ville tillbaka till parlamentet redan nu för att positionera sig för att ta över som näste partiledare efter David Cameron.
Cameron sade i en uppmärksammad BBC-intervju för en dryg månad sedan att han skulle lämna posten som partiledare under en eventuell andra mandatperiod i god tid innan nästa val för att ge plats åt en efterträdare. Med den oväntade valframgången har han stärkt sin ställning betydligt, men Cameron har gjort klart att han inte vill fortsätta över nästa val som om inget oförutsett inträffar hålls 2020.
Den populäre Boris Johnson, som aldrig kallas annat än vid sitt förnamn av väljarna, ses av många som den mest trolige efterträdaren till Cameron. Finansministern George Osborne och inrikesministern Theresa May är de främsta utmanarna, men mycket kan förstås hända de närmaste åren.
När Boris nu förväntas fokusera på den nationella politiken kommer spekulationerna kring vem som ska bli nästa borgmästare i London att snabbt ta fart. De konservativa har ingen självklar efterträdare klar, medan ett helt koppel tänkbara kandidater finns hos Labour.
En av dessa är parlamentsledamoten David Lammy från Tottenham, en politiker som jag också följt i arbetet med min reportagebok om London. Lammy syntes mycket i efterspelet till de svåra kravallerna sommaren 2011 och har redan börjat profilera sig som en försvarare av de svaga på stadens bostadsmarknad. Han vann också säker seger i sin valkrets i Tottenham.
Många menar också att det är dags för det mångkulturella London att välja en borgmästare med rötterna i någon av stadens många etniska minoriteter. Lammy har afrokaribisk bakgrund, som många av hans väljare i Tottenham.

En borgmästare för London som representerar Labour får dock ingen lätt resa efter resultatet från det politiska drama som utspelade sig i Storbritannien i veckans val.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar