13 maj, 2015

Le Corbusier: Den omstridde arkitekten som gav inspiration till ett London i råaste betong

Taket på Unité d'Habitation i Marseille, en symbol för den omstridde Le Corbusiers arkitektur.

I augusti är det 50 år sedan den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier gick bort och uppmärksamheten kring detta börjar redan synas. Centre Pompidou i Paris öppnade nyligen en stor utställning om denne modernistiske förgrundsfigur, artiklarna i internationella medier droppar in och nya böcker pekar ut den omstridde arkitekten som en ”militant fascist”.
Det finns knappast någon arkitekt som genom sina byggnader och idéer väckt så mycket känslor som Le Corbusier, uppvuxen i Schweiz som Charles-Édouard Jeanneret-Gris men senare verksam i Frankrike och världsberömd under sitt tagna namn

Han verkade över ett brett fält med radikala, många skulle säga galna, idéer kring stadsplanering. Han ritade eleganta villor, men inget har kommit att förknippas mer med Le Corbusier än hans vision om att skapa ”maskiner för boende” i gigantiska kolosser av råaste betong. Béton brut heter det på franska, vilket fått ge namn åt en arkitekturstil som brukar kallas brutalism.
Härom sommaren besökte jag den mest kända av Le Corbusiers betongskapelser, en enorm byggnad i sydfranska Marseille som oftast brukar kallas Unité d’Habitation men lokalt även Cité Radieuse. Denna väldiga byggnad några kilometer från stadens centrum kom att inspirera många arkitekter världen runt när man i modernismens anda skulle tänka nytt under årtiondena efter andra världskriget.
Byggnaden i Marseille stod klar 1952 och var tänkt som just en ”boendemaskin” för vanligt folk som Le Corbusier med sina idéer ville skapa en bättre levnadsstandard för. Verkligheten skulle visa sig bli en annan i många av de monstruösa betongskapelser runt om i världen som inspirerats av Le Corbusiers idéer. I dag är dock hans Unité d’Habitation i Marseille en populär adress och de attraktivaste lägenheterna kostar åtskilliga miljoner.
Arkitekturfanatikerna kan ta in på Hotel Le Corbusier, som ligger mitt i den invändigt ganska trista byggnaden. Den stora attraktionen är taket i all sin betongprakt, där Le Corbusier skapat möjligheter till motion samtidigt som man njuter av den vidsträckta utsikten.
Under min tid i London har jag ofta haft anledning att fundera över Le Corbusiers influenser när jag rört mig i och kring den brittiska huvudstadens många mer eller mindre spektakulära betongkomplex skapade i dennes anda.
Inte långt från min enkla boning i östra London ligger två av den brittiska brutalismens mest kända byggnader, där jag följt utveckling och människoöden under arbetet med min reportagebok ”Det nya London”.
Balfron Tower är en 27 våningar hög bostadskoloss i råaste betong skapad av den ungerskfödde arkitekten Ernö Goldfinger på 60-talet. Han skulle senare även designa nästan identiska men något högre Trellick Tower i västra London. Det sägs att de byggnaderna inspirerade författaren J G Ballard att skriva sin berömda bok ”High-Rise”, en skräckinjagande, dystopisk skildring av hur ett inbördeskrig bryter ut mellan de boende i en betongskrapa i östra London.
Ernö Goldfingers skapelser blev så småningom symboler för ett socialt, och arkitektoniskt, misslyckande då de kom att präglas av social misär och brottslighet. När det var som värst döpte Londonpressen om Trellick Tower till Tower of Terror. En som ogillade den ungerske arkitekten var författaren Ian Fleming, han som skapade historierna om agent 007 James Bond, som elakt nog gav en av böckernas ärkeskurkar namnet Goldfinger.
Trellick Tower är sedan länge nu en attraktiv adress med sitt läge nära eleganta Notting Hill. Balfron Tower håller på att rustas upp så att lägenheterna ska kunna säljas till välbärgade. Låginkomsttagarna som bodde där tidigare har fått packa ihop och flytta.
Samma öde drabbar nu också de boende i Robin Hood Garden, ett annat berömt betongkomplex nära Balfron Tower. Det ska rivas för att ge plats åt lukrativa köplägenheter ämnade för de höginkomsttagare som arbetar i närbelägna finanscentret Canary Wharf. En rad kända arkitekter har utan framgång protesterat mot rivningen av Robin Hood Gardens.
På andra platser i London finns fler betongkomplex som blivit hett eftertraktade på stadens vansinniga bostadsmarknad. Det enorma Barbican i finansdistriktet City of London, med både bostäder och kända kulturinstitutioner, är en fantastisk illustration av hur arkitekter och planerare för inte så länge sedan föreställde sig att framtiden skulle se.
Brunswick Centre i akademiska Bloomsbury är ett annat betongkomplex där utvecklingen gått från socialt boende i förfall till trendigt betongboende för den som har råd. The Brunswick, som det nu heter, attraherar inte minst arkitekter och designmänniskor till de två huskroppar som likt väldiga läktare omsluter ett avlångt torg som brukar kallas ”betongdalen”.
En annan av mina betongfavoriter i London är Alexandra Road Estate i stadens norra delar, vars byggnader skapar en ännu mäktigare betongravin än den i The Brunswick. Andra av Londons betongkomplex är förstås långt tristare utvändigt. Men många av de boende, som nu inte sällan hotas av vräkning på grund av rivning eller renovering, hyllar inte sällan lägenheternas genomtänkta kvalitéer.

Le Corbusier talade om ljus, luft och grönska, något som ofta omger den gråa betongen i verk som skapats i hans anda. Det har dock inte räckt för att mildra kritiken mot den omstridde arkitektens radikala idéer, nu satta under lupp som aldrig förr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar